I fredags spelade Bois sin sista match för säsongen, för första gången på 13 år i en kvalserie. En sista match för en säsong är alltid speciell, men för en spelare var den nog extra speciell. Douglas Lögdal gjorde nämligen då sin allra sista hockeymatch. 28-åringen som kom till klubben inför säsongen 15/16 (från Halmstad) har varit en ledande spelare i Bois allt sedan dess. Det blev till slut 221 matcher i Boiströjan och på dom har han noterats för 213 poäng. Han lämnade klubben inför säsongen 17/18 för allsvenska Vita Hästen, men som flera andra som lämnat klubben vände han snart tillbaka. Tillbaka till värmen och trivseln han nu vittnar om i denna långa avskedsintervju.
Hur känns det nu när sista matchen är spelad?
Det är konstigt så klart. Som jag sa i tidningen så var jag nervös inför matchen, det brukar jag inte vara. Det var blandade känslor, men det kanske är naturligt när man vet att det är sista matchen. Det har ju ändå varit en så stor del av mitt liv. Hade man inte känt något så hade det varit något fel, det var mycket känslor, men jag försökte ändå genomföra matchen så bra som möjligt, men det var svårt.
Vad kommer du sakna mest tror du?
Allt runtomkring. Matcherna när det drar ihop sig och det är fullsatt i hallen. Men också grabbarna och tugget, det säger de flesta att de saknar. Det är helheten.
Vad är dina starkaste minnen?
Det är många så klart. Ska man sortera så är det dom tighta playoffmatcherna som kommer upp, när man inte gått hela vägen i Västerås och Troja. Sådana man gärna gått vinnande ur men som man ändå kommer ihåg. Thörnqvists 500:e match var kul att få vara med om, när han tog en sådan milstolpe. Det kommer man komma ihåg. Det är några få av många, men det är väl dom starkaste som man är glad att få ha upplevt.
Du pratar om missade kvalserier, men du fick ändå spela en kvalserie till slut!
Ja det var kul att nå den. Men ska man jämföra åren mot varandra så var det ju störst överraskning att vi nådde dit denna säsong. Men det var kul, synd det inte var med publik, det hade varit häftigt att få uppleva 3 matcher inför fullsatta läktare. Vi kom ihop oss bra, men det ligger ganska färskt så det kommer säkert sätta sig mer med tiden.
Är det några spelare eller ledare som betytt mycket för dig i din karriär?
Ja det är det ju. Av spelare har jag ju nämnt Thörnqvist redan. Vi har vuxit samman och blivit bästa kompisar och han har burit mig under min tid i klubben. Sedan hela gänget som kom samtidigt med mig som Högbom, Dahlbom, Hägg och sedan Sandberg och Björklund som kom något år senare. Det är såna spelare som blev viktiga för mig den här tiden. Sedan kan jag tycka att Helmersson som jag hade mina första två år i klubben var en tränare som passade mig väldigt bra, jag gillade hans sätt att leda laget skarpt. Han passade mig väldigt bra personligen, både som ledare och person. Det blir mycket namn härifrån i och med att det var här man växte fram och lyfte sig. Men sedan måste man lyfta fram familjen också, mamma och pappa, de är ju självklara. Listan kan göras ännu mycket längre, men det visar något också, att alla som flyttade hit samtidigt med mig har stannat kvar i staden och trivs och har vuxit nära varandra. Sedan bröderna Engqvist, Frick och Lukas Larsson, dom har också blivit viktiga. Det är nästan ett helt lag…
Som du säger så har Mariestad haft en väldigt trogen spelartrupp under alla år, de flesta har stannat men även spelare som försvunnit iväg som du, Erik Olsson och Eddie Davidsson har sedan kommit tillbaka. Vad är det som gör att det blivit så tror du?
Ja man undrar själv, men det är ju personerna runt om föreningen. Alltifrån ordförande, klubbchef, ledare, supportrar och spelare, som står här i vått och torrt. Thörn, Lukas, Frick som tog hand om en så väldigt bra när man kom hit. Det är en liten stad, man kommer snabbt in i det och det blir tight och tätt och väldigt lätt att trivas. Man är så väldigt öppna och ödmjuka, det fick en att känna sig välkommen väldigt snabbt. Det gör att spelare trivs och vill vara kvar eller att man kommer tillbaka när man testat på spel på annat håll. Det är hela föreningen i sig. Boiskillarna har vuxit upp i det och det blir en självklarhet för dom, en norm att man ska vara öppen och ta hand om folk. Det är nog hela klubben i sig och vad den står för som gör att man trivts.
Du har tillbringat en stor del av din karriär i Bois. Vad betyder klubben för dig?
Jättemycket! Det har den gjort och kommer alltid att göra. Den har hjälpt mig på och vid sidan av isen enormt mycket. Jag har bara försökt prestera så bra jag kan och vara en förebild att representera Bois så bra jag kan för att på något sätt kunna bjuda igen. Så jag har bara tacksamhet och kärlek till föreningen. Så kan jag hjälpa till på något sätt i framtiden kommer jag absolut att göra det.
Man kan verkligen säga att du slutar på topp med 11 poäng på 12 slutspelsmatcher!
Ja men det är kul att man är med och bidrar när det hettar till. Det har jag gjort under åren, försökt att dra mitt strå till stacken. Jag trivs när mycket står på spel, då vill man inte försvinna utan när det står som mest på spel vill man bidra som mest och det har jag lyckats göra under karriären. Så det var kul att ändå få vara med i en kvalserie till slut. Jag hoppas många av de som är kvar kan få en lärpeng av detta, då kan det vara dom som står där och jublar och sjunger över ett avancemang nästa säsong. Det hoppas jag verkligen!
Vad var det som gjorde att ni lyckades och kan man spinna på den framgången tror du?
Det är att man ser att trots en lite svajig alletta så skiljer det inte så mycket när det drar ihop sig, Det hoppas jag att man kan ta med sig och att man vågar kliva fram och sätta högre mål och bli föreningen som andra lag jagar. Steget är inte så långt.
Att vi gick så bra var att alla gick samman och gjorde det dom skulle, väldigt ofta och väldigt bra. Det är inte alltid kul, men det är vägvinnande när alla täcker skott och inte tappar puckar. Det hoppas jag att man tar med sig, att man inser att när man gör som man ska och kommit överens om så är det vägvinnande. Att man gör sin roll och släpper prestigen och gör det för laget istället för jaget. Att göra det tråkiga och glädjas över att en lagkamrat får avgöra en match och glädjas å hans vägnar och så kan man själv få kliva fram nästa match istället. Den resa vi gjort i år ser jag inga hinder att de ska kunna fullfölja nästa säsong, det finns alla möjligheter!
Vad ska du göra av all tid du får över nu?
Den frågan har jag fått minst tre gånger per dag nu, hahaha. Den och vad man minst bäst frågar alla. Men vad jag gör av tiden..? Mellan 7-4 jobbar man ju. Sedan blir det väl att fortsätta träna, jag gillar att träna, så det blir inget soffliggande bara för man är lite ledig. I sommar blir det mycket golf, så våren och sommaren är inga problem. Det blir nog värre i augusti-september när man normalt brukar kliva på is. Man får utforska och hitta andra saker som stimulerar en och får en att må bra. Men först blir det mycket golf, så får vi se vad man hittar på sedan.
Vad har du för golfhandikapp?
Jag hade uppehåll förra säsongen, men hade 14-16 någonstans innan. Det är roligt, det är många som spelar i laget så man håller kontakten med lagkompisarna. Men vi får se vad som händer till hösten.
Till sist: Har du någon hälsning till alla Boissupportrar som gråter floder nu när du lägger av?
Jag vill tacka för alla fantastiska år och säsonger när ni stått på läktarna alltifrån Kiruna till sydspetsen av landet. Ni är verkligen grymma och hängivna supportrar, jag är grymt impad av alla supportrar och det stöd vi alltid fått, även när vi kanske inte förtjänat det. Det är något man kommer sakna! Men ni ska inte vara oroliga, Calle har full koll och kommer säkert ersätta mig med något som är lika vasst eller kanske är ännu bättre. Jag är inte orolig, Calle fixar en fullvärdig ersättare och är det någon namn som kanske inte sticker ut direkt, så ge honom tid, det vet jag av egen erfarenhet och har sett det under de här åren, att man kan få spelare att växa i den här miljön. Så ett stort tack. Genom alla matcher på läktare, på webbsändningar, från nordligaste delen av landet till den sydligaste har ni följt oss hängivet. Det är bara att tacka ödmjukast för all stöttning och hängivenhet!
Av Krister Holm
Foto Anna Engström
Boden
Borlänge
Clemensnäs
Enköping
Falu IF
Forshaga
Hudiksvall
Kalix
Kiruna IF
Lindlöven
Norrtälje IK
Piteå
Sollentuna
Strömsbro
Sundsvall
Surahammar
Vallentuna
Väsby IK
Wings
Örnsköldsvik
Borås
Dalen
Grums
Grästorp
HC Vita Hästen
Hammers
Hanviken
Huddinge
Järfälla HC
Karlskrona HK
Kungälvs IK
Mariestad
Mjölby HC
Mörrum
Nyköping
Tingsryds AIF
Tranås
Tyringe
Visby Roma
Västerviks IK
