Stäm ditt j-vla instrument Virta

Man behöver ett starkt psyke som domare, man är ganska ensam om att ta tuffa beslut, beslut som kan avgöra en hel match och som hela publiken kanske hatar, tuffa beslut som kan vara rätt men också fel.

Vad gör ett backskrälle när han har en dålig dag? Mitt förslag, spelar enkelt, lägger sarg ut, spelar back-back, lägger ner. En forward kan lägga ner pucken åka och byta, spela med stora marginaler, åka mycket skridskor, ligga på rätt sida. Målvakter har det lite tuffare, en dålig dag är inte kul, släppa in en massa mål byta ut sig själv eller bli utbytt. Mycket står på spel för målvakten och där kan definitivt matchen avgöras men det går ju alltid byta, säga till coach att ”idag känner jag mig inte 100” så hoppar andrakeepern in och själv får målvakten med den dåliga dagen stå i kiosken och öppna dörr.

Vart jag vill komma?

Jag har haft mina skitdagar, det finns det förmodligen en hel Hockeyetta som kan vittna om, jobbig dag på jobbet, man kommer in fel i matchen, stämningen blir dålig och spelarna är frustrerade, kroppen känns tung och det är svårt att hålla fokus. Man börjar känna sig lite sugen på paus men det är 12 minuter kvar på klockan. Som domare kommer du aldrig undan, matchen ska ledas i 60 minuter, du är chef för 40 spelare på isen plus tränare, materialare och till och med busschaufören som gapar i båset. Lägg därtill att publiken skriker på dig hur dålig du är, spelarna är förbannade och när man tar en utvisning i hemmalaget så sitter speakern och skakar på huvudet. Välkommen till min arbetsplats.

Då måste man jobba med psyket. När ens 100% för dagen ligger på 70% av normal kapacitet kan inte jag som domare lägga sarg ut, ta korta byten eller ligga på rätt sida. Idag dömer jag ”enkelt”, jag tar bara de enkla utvisningarna? Fungerar det? Jag har testat och kan inte rekommendera det. Alltid ta de enkla besluten men också kliva fram och ta 6e utvisningen på raken framför hemmaklacken om det behövs.

Man måste jobba till 100 med sina för dagen 70 om det är förutsättningarna. Det är det man kan påverka, att göra det absolut bästa av det man har.

Jag brukar skrika tyst till mig själv, ”Virta – stäm ditt jävla instrument” vilket betyder olika saker i olika lägen men ungefär, -skit i det som varit och var ditt bästa jag.  Min hjärna i samspel med min kropp är mitt instrument och så fort man dippar måste man stämma om det och det måste man ta ansvar för själv.

Två riktigt påkopplade linjemän kan rädda dig och göra din dåliga dag osynlig genom att ta ett stort ansvar och egna beslut, bryta bråket innan det börjar, lugna ner tränaren innan han börjar skrika, stoppa en spelare som ska sänka en annan. Ett samspel som inte syns från läktaren men en bra linjeman är som en fin tavla, i första anblick ser han/hon ut som vilken domare som helst men när du tittar närmare på hur han/hon kommunicerar, för sig på banan sprider en stämning, ett lugn, en pondus så ser du det speciella med den duktige linjemannen.

Vissa har förmågan att vara den ”sköna” linjemannen som kan få spelarna på bra humör även om jag är dålig, få en arg kapten vända med ett leende till båset men om det behövs koppla på den inre björnen, exploderar och bara sätta en gräns.

Nu har ni en inblick i hur delar av mitt sjuka domarpsyke funkar, hur jag läxar upp mig själv om jag inte fokuserar och linjemän som släpper fram björnen!

Var det ett relevant inlägg – jag hoppas det!

/Sebastian Virta