Kvalserie-analysen #4

Kvalserien är över, Södertälje och Troja/Ljungby har välförtjänt kunnat kvittera ut sina Hockeyallsvenska biljetter och det är dags för den slutgiltigt sammanfattande analysen av de sex lagens insatser. Håll till godo.

Resultaten den spännande sista kvalveckan blev som följer:

VIK Västerås HK – Huddinge IK 6 – 5
Visby/Roma HK – Kristianstads IK 3 – 6
IF Troja/Ljungby – Södertälje SK 1 – 2

Visby/Roma HK – VIK Västerås HK 0 – 3
Kristianstads IK – IF Troja/Ljungby 1 – 0
Huddinge IK – Södertälje SK 2 – 4

IF Troja/Ljungby – Huddinge IK 5 – 4
VIK Västerås HK – Kristianstads IK 2 – 1 OT
Södertälje SK – Visby/Roma HK 3 – 1

De sex lagens kvalinsatser sammanfattas kortfattat på följande sätt.

Södertälje 22p
Att SSK haft en slagsida åt det offensiva är knappast någon hemlighet. Offensiven har varit bländande medan försvarsspelet bitvis varit ett haveri. I allsvenskan stod Alexander Sahlin gång efter annan på huvudet och räddade många poäng åt laget. I kvalserien fick vi se ett annat Södertälje.

Efter en lite trevande inledning hittade laget ett vägvinnande spel där kriget och försvaret blev vad som segrade. Man hittade bra avvägningar i sitt sätt att pressa och stängde ner sina motståndare innan de lyckades etablera det förödande spelet med långa anfall i Södertäljes egen zon. Det var vad som visade vägen. Spelartruppen transformerades från finlirare till hårda kämpar och i slutändan var det egentligen inget snack om att man tillhörde de bästa i kvalserien. Södertälje gjorde det som många trodde att Västerås skulle göra och var plötsligt väldigt solida bakåt. Det var imponerande att se. I slutändan var det välförtjänt att den allsvenska statusen blev bibehållen.

Troja/Ljungby 21p
Tryggheten och tron på det egna spelsystemet har alltid varit grunden för Pelle Svenssons maskin. Så även den här kvalserien. Troja tuggade på och litade på det man lutat sig mot hela säsongen oavsett hur matcherna såg ut och oavsett hur puckarna studsade. Det blev framgångsrikt.

När blytyngderna som pressade ner laget i playoff-spelet mot Mariestad plötsligt lättade såg det dessutom ut som att glädjen kom tillbaka till Troja/Ljungby. Laget spelade ut, var trygga i sitt försvarsspel och hittade vägar att vinna även de jämna matcherna. Samtidigt som Niclas Lehmann efter en ganska halvdan säsong plötsligt klev fram som en första klassens matchvinnare och hittade nätet i parti och minut.

Kanske gick det lite för bra, så pass bra att det i slutändan blev lite mentalt jobbigt att slå in matchbollen. Gamla trubbiga Troja visade återigen sitt ansikte. Men när det såg ut som att man skulle rasa samman och sumpa allt fullständigt i sista matchens sista period knöt man ändå näven och redde ut stormen. Det är helt rätt att Troja spelar allsvenskt nästa säsong, helt rätt.

Kristianstad 18p
Säsongens signum för Kristianstad är att Mats Lusth slutligen fick laget att kunna spela defensiv ishockey. Av den anledningen är det naturligtvis ganska paradoxalt att en bitvis sylvass offensiv var vad som bar laget genom kvalserien. Man försvarade sig skickligt och kunde stänga ner sina motståndare när det krävdes samtidigt som Joel Gistedt spikade igen (och höll inte mindre än tre nollor) fullständigt i kassen. Men jag imponerades mest av att man fortsatte våga vara kreativa.

Kristianstad vägrade anpassa sig efter motståndet utan tuggade på min sin egen filosofi även när det vankades tuffare matcher än vad laget någonsin tidigare spelat tidigare. Förvisso tycktes det som att det sviktade lite mentalt halvvägs när det gick upp för spelarna att en allsvensk plats fanns inom räckhåll, vilket tog sig uttryck i vad som såg ut som energilöshet. Men allt som allt gjorde Kristianstad en oerhört stark och imponerande kvalserie.

Det räckte inte hela vägen till ett allsvenskt resonemang, men det var samtidigt många klasser bättre än vad man hade kunnat förvänta sig av laget på förhand.

Västerås 15p
När allt redan var kört var det som att det släppte för Västerås. De lyfte blicken, lossade några kilon från axlarna och släppte loss. Det är ganska klassiskt, vi har sett den typen av mentala reaktioner flera gånger förut. Västerås höll stenhårt i klubborna i kvalseriens inledning, vågade inte spela ut, lyckades inte ta tillvara på sina chanser och satte sig i en skitsituation som man sedan aldrig var nära att rädda. Trots det på papperet bästa manskapet i kvalserien.

Det är ett fiasko. Det fanns aldrig någon trygghet i Västerås sätt att agera och lyftet i kvalseriens slut, när allt redan var kört, kanske putsar lite på siffrorna, men förhindrar inte det ofrånkomliga. Västerås spelar i Hockeyettan kommande säsong.

Efter en säsong där det mesta gick fel får gurkorna chansen till en nystart på den lägre serienivån. Det blir väldigt spännande att se vad man kan göra av den situationen. Förmodligen mer än det bitvis skräckslagna och energilösa uppträdande som präglade kvalserien 2017.

Huddinge 11p
Huddinge kämpade och slet och var i sina bästa stunder minst lika bra som alla de andra lagen i kvalserien. I offensiv zon kanske rent av bättre bitvis. Men att poängutdelningen inte speglade de bästa stundernas spel är i slutändan fullt logiskt. Det har funnits en valpighet hos Huddinge som gjort att man tappat alldeles för många poäng. Även i de matcher där man varit det bättre laget har poängen försvunnit åt andra håll. Det beror på att man saknar något.

Kvalserierutinen är en sak och det finns så klart också en baksida med ”går det så går det”-hockeyn som är fantastiskt kul att titta på, men som i längden förlorar mot dem som lutar sig lite mer mot struktur. Huddinge har inte haft kraft nog att räcka hela vägen fram och saknat det där sista lilla extra som skiljer agnarna från vetet. Men moralen att aldrig lägga sig ner och dö utan kämpa till sista slutsignal har varit imponerande. Sett till sitt material har Huddinge gjort en hedervärd och bra kvalserie.

Visby/Roma 3p
Det sades på förhand att det var ”se och lära” för Visby/Roma i kvalserien och det var också så det blev. Laget räckte inte till och den hårda matchningen tog ganska snabbt ut sin rätt. Det var inte bara ovant för laget att spela så här långt in på säsongen (Visby lyckades ju äntligen ta död på playoff 3-spöket och ta sig hela vägen till kvalserien), man spelade också den mest energikrävande hockeyn.

Visby är ett krigargäng, de måste slå sina motståndare i det fysiska spelet och de riktiga kampmomenten varje kväll för att kunna bli framgångsrika. Sådant kostar på och får man samtidigt inte resultaten med sig är det klart att energin sakta men säkert börjar sippra ur truppen. Visby orkade helt enkelt inte hålla det uppe. När den riktiga spetsen saknades i jämförelse med de andra lagen och kriget inte gav poängutdelning kroknade ögänget.

Den riktiga spiken i kistan slogs i i samband med den misstänkta rasistattacken i mötet hemma mot Kristianstad. Efter den sorgliga händelsen var det som att det slocknade för Visby. Som att det inte var kul längre. Fullt förståeligt.

Men Visby/Roma ska ändå ha all heder för att ha gjort en fantastiskt fin säsong.

 

//Mikael Mjörnberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *