Efter deadline – här är de största favoriterna att nå kvalserien * Experten synar topplagen: ”Har både spetsen och elakheten* Utmanarna * ”Sevärda mönsterbrytare”

Transferfönstret är stängt.

Nu ska säsongen tas i mål med dom trupperna som finns.

Vilka kommer lyckas ta sig till kvalserien i vår?

Vi bad experten Mikael Mjörnberg syna topplagen som fajtas om de sex platserna i vårens häftiga upplösning.

STÖTTA DIN KLUBB  * 500 kr till ditt lag för varje årsabonnemang

 

Deadlinen har passerat och klubbarna har haft möjlighet att förstärka inför det som bör betraktas som säsongens roligaste del. 

Vissa lyckades, vissa gjorde det inte, men när det kommer till vilka som är favoriter att nå en kvalserie och i slutändan slåss om att ta klivet upp i HockeyAllsvenskan är mycket sig likt. 

Lagen som var favorittippade inför säsongen och Allettan bör till stor del vara det fortfarande även om resultaten lutat lite emot i Allettan på vissa håll.

Men vissa saker har förändrats sedan storfavoriterna, utmanarna och jokrarna pekades ut inför säsongen. 

Mariestad tycks för naiva i sitt spel, Troja-Ljungby har tagit en för bucklig väg via vårserien, Visby/Roma är så här långt för trubbiga och Huddinge har havererat igen. 

Till exempel.

Men med deadlinen passerad och trupperna fastställda inför säsongens sista del, vilka är egentligen favoriter till att nå kvalserien just nu? 

Jo, enligt Mikael Mjörnberg – som ju varje måndag tar ut Veckans Lag här – kommer det handla om dessa tio lag.

(FORTFARANDE) STORFAVORITER:

KRISTIANSTAD

Det enda av de på förhand utpekade favoritlagen som lyckats hålla en konsekvent nivå genom säsongen är Kristianstad. Trots att truppen efter degraderingen från Hockeyallsvenskan varit under konstant ombyggnad med spelare in och ut. En stor anledning till det är förmodligen att man tidigt hittade en tydlig ryggrad i laget med skickliga centrar som man sedan kunnat bygga kring. Då har det varit enklare att flytta en back eller en forward in eller ut.

Spelarna i truppen har naturligtvis också varit medvetna från start om att Kristianstads trupp skulle vara föränderlig. Att spelare skulle falla ifrån och andra komma till. Man har kunnat hantera det på ett väldigt bra sätt. Spelarna som anslutit längs vägen har dessutom, i de flesta fall, bidragit på det sätt som det var förväntat och Kristianstad har sakta men säkert kunnat växla upp. Det har spelats en intensiv hockey i hög fart som bitvis varit ganska underhållande.

Sportchefen Christoffer Malm jobbade förstås hela vägen in i kaklet med att sätta en trupp med potential att klättra tillbaka till finrummet. Troja-forwarden Kevin Engvall anslöt nyligen och lagom till deadline plockade den allsvenskt meriterade sportchefen in backen Christian Lindberg. En 23-åring som spenderat säsongen i Polen, men har erfarenhet från Hockeyettan med spel i klubbar som Hudiksvall, Vimmerby och Troja-Ljungby och som tillhört ligans bästa de senaste åren. I en ideal värld hade man kanske kunnat önska en forward ytterligare, men Kristianstad blev en av vinnarna vid deadline.

Lindberg i Troja-tröjan i fjol. FOTO: LEIF HELLERIN

KARLSKRONA

Storfavoritens inledning av Allettan lämnade mer att önska, men det finns ingen som helst anledning att tona ner förväntningarna på Karlskrona för den sakens skull. Klubben har ett av de i särklass bästa lagen på papperet och visade i grundserien att man är kapabla att spela en väldigt bra hockey med solid defensiv och en offensiv som inte behöver skämmas för sig. Blekinge-gänget har pjäserna i truppen som ger dem fog att spänna musklerna och sikta mot Hockeyallsvenskan och omgivningens förväntningar på dem ska vara därefter.

Utifrån ett sådant resonemang får den svaga inledningen av Allettan betraktas som en bump in the road. Laget hade några omgångar av tvivel när de inte levde upp till sitt favoritskap, men har börjat hitta formen på slutet och från och med deadline och framåt ska man bara bli bättre och bättre.

Däremot blev sportchefen Michael Sundlövs deadline något av en kalldusch för fansen. Istället för stjärnglänsande förstärkningar blev det två namngivna juniorer när forwarden Fabian Ledin (från Örebro) och målvakten Edwin Jonasson (från Växjö) registrerades i truppen. Snopet förstås för ett supporterfölje som genom åren skämts bort med en klubb som gör det extraordinära, men i grund och botten hade Karlskrona inget större värvningsbehov. Laget man har på benen är bra nog för att kunna utmana under våren. 

Hur långt når Viktor Kokman och KHK? FOTO: LEIF HELLERIN

BRÖDERNAS/VÄSBY

Det har varit motlut för sportchefen Tom Tärnström i hans ambition att bygga en stark allsvensk utmanare. Målbilden har hela säsongen varit att bredda truppen med kompetenta spelare för att kunna passera en deadline utan att vara skadekänsliga. Men varje gång sportchefen har plockat in spelare har någon annan fallit ifrån. Det har blivit ett nollsummespel med Jeremias Lindewall in och Adam Falk ut. Christian Holmblad in och Tobias Liljendahl ut. Anton Brandhammar in och Oliver Lexenberg ut. Dessutom har även Axel Olsson lämnat (för Hudiksvall) och energispelaren Calle Åsell går skadad.

Resultaten grinade också emot under en period, men efter att ha tagit det drastiska beslutet att sparka huvudtränaren Markus Odén pumpades ändå någon form av ny energi in i Väsby-truppen och i grund och botten är det ju ett lag på papperet som definitivt ska kunna vara med och slåss om uppflyttning. Brödernas/Väsby har både spetsen och elakheten för att kunna excellera i ett slutspel.

Vid deadline klev sportchef Tärnström dessutom fram som den som gör det lite extravaganta när han dubbelregistrerade ett par ynglingar, plockade in spetsbacken Jacob Spångberg (som vilat sig i form hela säsongen) och klämde av en trade som skickade backen Ludvig Georgsson till allsvenska Almtuna i utbyte mot de senaste årens poängkung Carl Wassenius. Den senare blir ett riktigt kärt återseende i Renew Arena och Brödernas/Väsby iklädde sig verkligen rollen som en rock’n’roll-klubb innan fönstret stängde.

Holmblad, sent tillskott i Brödernas/Väsby. FOTO: MATS TJERNSTRÖM

HUDIKSVALL

Offensivt har det väl egentligen inte funnits så mycket att anmärka på. Hudiksvall har ett lag proppat med offensiva spetsar som spelat ihop länge och som därmed kan leverera ett ganska flyhänt och sevärt anfallsspel som mer ofta än sällan mynnar ut i många mål framåt. Men laget har tunnats ut under säsongen när Oskar Klaar lämnat för Strömsbro och Lukas Enqvist tvingats kasta in handduken med hjärtmuskelinflammation.

När laget sedan började släppa lite väl mycket spelvändningar emot sig och fick svårt att vinna på bortaplan är det begripligt om det smög sig in lite oro i leden. Men till deadline klev sportchefen Lars ”Lillis” Lövblom ändå ut och agerade på en väldigt tunn marknad. En back stod på önskelistan och där lyckades han kontraktera spelskicklige Anton Avehag som för andra våren i rad tar ett kliv tillbaka till Hockeyettan. Dessutom fyllde sportchefen på truppen med hårt arbetande bredd i form av Axel Olsson som gör flytten från Brödernas/Väsby. Knappast någon stjärnglans, men sådan finns det ju redan gott om i truppen.

Allt som allt finns ingen anledning att revidera tipset att Hudiksvall ska vara ett av lagen som tar sig till en kvalserie och väl där utmanar om att ta klivet upp. Man har varit snubblande nära några gånger tidigare och den trupp tränaren Filip Algeman nu förfogar över efter deadline är på intet sätt sämre än de versioner av Hudik som varit med och nosat förr. Kanske snarare tvärtom faktiskt.

Olsson bytte till Hudik. FOTO: ERIK KRUSE

SLUMRANDE POTENTIAL:

BODEN

Var har vi Boden egentligen? Joakim Fagervalls mannar är ett av Hockeyettans mer svåranalyserade lag den här säsongen och har verkligen blandat högt med lågt. I Allettan har imponerande segrar följts av mindre smickrande förluster och stabilt försvarsspel växlats med anmärkningsvärda läckage mot de tilltänkta topplagen. Det har inte funnits någon konsekvens alls i vad Boden har presterat efter jul.

Men det är trots allt ett lag med slumrande potential. Nu har transferfönstret stängt och man får jobba med vad man har, vilket är ett manskap som borde kunna prestera bättre än vad vi har fått se. Hela vägen från Fagervalls tränarbänk, via det kompetenta målvaktsparet (Hugo Haas/Jacob Carlsson), via en mångfacetterad backsida fram till stabila forwardslinjer finns mer att plocka ut.

Lagets rutinerade ryggrad med spelare som Pontus Johansson, Christian Nyman och Viktor Sandberg har inte karriärens bästa år framför sig, men är fortfarande i ett sådant skick att man ska kunna förvänta sig mer och att de ska kunna leda Boden genom ett slutspel. I Modo-lånet Daniel Mannberg har man därtill sparkapital som så här långt inte alls kommit upp i den klass man kanske hade förväntat sig. Boden har med andra ord, även om det blev en stillsam deadline, stort utrymme att växa. Om man får rätsida på vad det är som skapar de ojämna insatserna. 

LÄS MER: Detta visste du inte om spelarna i Boden

Daniel Mannberg. FOTO: OLIVER ÅSTRÖM

UNDERDOGS:

TRANÅS

Tranås är ett av de lag som överraskat mest positivt så här långt den här säsongen. Det som på förhand såg ut som ett ganska trubbigt lag med arbetare snarare än offensiva charmörer har visat sig vara ett målglatt gäng som spelar en frejdig och intensiv hockey inte helt lätt att värja sig mot. Precis som under en tidigare sejour i Vimmerby har tränaren Phil Horsky lyckats få ut det mesta av ett ganska begränsat material i Tranås.

Men österrikarens förhållandevis hårda nypor har också lett till en del spelaromsättning. Kravbilden som gäller i årets Tranås är inte för alla och skickliga spelare har fallit ifrån. Men där har sportchefen Stefan Fransson varit skicklig på att ersätta de spelare som lämnat med jämbördiga pjäser, inte minst på backsidan, och dessutom kryddat sin trupp med lite offensiv flärd. Innan säsongen fyndade han George Diaco och med några veckors marginal till deadline plockade sportchefen dessutom in dennes landsman Kalvyn Watson som fått en flygande start i Hockeyettan. Det är sevärda mönsterbrytare som adderar väldigt väl till lagets hårt arbetande kollektiv.

Känslan är att Tranås har alla delar för att kunna göra sin bästa vår på länge. Ett välmixat lag med mer spets än någon kunnat ana på förhand som dessutom hunnit sätta sig i respekt hos motståndarna under säsongens gång. Möjligtvis finns frågetecken för om målvaktssidan håller, men vi ska nog inte bli förvånade om vi får se comebackande veteranen Victor Johnson (som registrerats som tredjekeeper) mellan stolparna innan säsongen är slut. 

George Diaco. FOTO: ERIK HELLQUIST

VIMMERBY

Det finns förvisso en förbannelse som stipulerar att det är ”hit men inte längre” som gäller för Vimmerby i slutspelets sista steg. Laget är ofta väldigt bra på våren, men har haft en tendens att snubbla på gränsen till kvalserien, ofta dessutom mot laget som i slutändan sedan också avancerar upp till Hockeyallsvenskan. Men med årets trupp finns ändå fog för att på riktigt drömma om en kvalserie för smålänningarna.

Sportchefen Pelle Johansson gjorde sina viktigaste drag redan innan Allettan drog igång genom att förstärka en redan högpresterande trupp med de rutinerade hemvändarna Christoffer Törngren och Jakob Heljemo. På så sätt höjde han konkurrensen och ökade spetsen i laget med bara några svep av sin trollstav och kunde därmed sitta ganska lugn vid deadline. Han behövde så att säga inte laga något som inte var trasigt och de drag han gjorde var mest av karaktären för att täcka upp och gardera sig för eventuella skador.

Det som skiljer Vimmerby från tidigare upplagor är definitivt bredden. Istället för en producerande kedja har laget snudd på tre och på målvaktssidan har Scott Hector klivit fram och gett Robin Christoffersson den konkurrens som krävdes för att skapa ett riktigt bra målvaktspar. Även om en skada på den förstnämnde spökade vid deadline. Därför var det klokt att signa upp Didrik Jansson från Tyringe som backup.

Vimmerby måste vinna över den dystra historiken och jaga bort hjärnspöken när slutspelet väl rullar, men på papperet är det här ett lag som snudd på borde ta sig till kvalserien. Då lär vi få höra ett ÄNTLIGEN från de småländska skogarna. 

Christoffer Törngren. FOTO: MEIJER MEDIA

HALMSTAD

Det har surrats mycket kring Jacob Crespin, men Hockeyettans bästa målvakt höll det löfte han gav till supportrarna via lokalmedia för någon månad sedan och stannar i Halmstad säsongen ut (så länge ingen bryter den gentlemannakod som ska få allsvenska lag att låta bli att norpa spets från Hockeyettan innan deras transferfönster stänger). Det gör per automatik att Hammers blir en lurig utmanare i slutspelet.

Hallänningarna har i flera säsonger överträffat alla förväntningar och förfinat ett uppoffrande försvarsspel framför sin skicklige keeper som gjort dem oerhört svårslagna. De har ligans förmodligen starkaste kollektiv och det finns naturligtvis ingenting som tyder på att det är något som kommer förändras nu när säsongens viktigaste del ska inledas. Hammers blir ett jobbigt lag för alla motståndare på vägen genom slutspelet.

Man skulle kunna invända att truppen är tunn och att sportchefen Niklas Söderström för andra säsongen i rad gått bom på att få in den där offensivt lagde backen som kan dirigera powerplay. Pengarna i den lilla börsen räcker helt enkelt inte till för det och det blev ånyo en lugn deadline (där dubbelregistreringen av spännande Malmö-forwarden Freddie Larsson ändå står ut). Men när summan av pusslet blir mycket större än de enskilda delarna spelar sådant där mindre roll. Halmstad kan utmana om en kvalserieplats i år igen, det är inget snack om saken.

Jacob Crespin. FOTO: SOFIE ALEXANDRA KITTERØD

PITEÅ

Det fanns frågetecken, ganska stora sådana rent av, kring hur Piteå skulle klara sig när de två rutinerade poängpjäserna Magnus Isaksson och Joakim Högberg tillslut efter lång och trogen tjänst valde att lämna inför den här säsongen. Men laget har visat att de klarat av generationsskiftet på ett väldigt bra sätt och faktiskt varit ett av de norrlag som spelat mest konsekvent hockey under säsongens gång. Yngre förmågor har klivit fram och Piteå har hittat en trygghet i spelet som hela gruppen bidrar till.

Uppenbarligen är stämningen i laget också väldigt god. Tränaren Mikael Aaro har talat om den bästa grupp (med tonvikt vid kemin) han arbetat med i tränarkarriären och att flera av de yngre förmågorna som utvecklats positivt under säsongen i närtid valt att förlänga kontrakten även över kommande säsong talar naturligtvis också om den saken. När det gäller den här våren är det också på pluskontot att Skellefteå-talangen Theo Keilin signats upp för ett lån över resten av säsongen och att Östersund-backen August Hansson ska hjälpa laget i det kortare perspektivet då han lånas in i knappa två veckor.

Steget från att vara ett ungt gäng som trivs ihop och spelar en bra hockey till att slåss med de allra bästa och ta sig till en kvalserie är förstås väldigt långt. Piteå är knappast någon av huvudfavoriterna, men man nådde dit ifjol och med de positiva signaler som visats upp under säsongens gång vore det väldigt dumt att räkna bort dem. De är med och kämpar i toppen av Allettan norra av en anledning.

LÄS MER: Detta visste du inte om spelarna i Piteå

Linus Hedman, nyckelspelare i Piteå. FOTO: OLIVER ÅSTRÖM

HANVIKEN

Den lilla Tyresö-klubben har aldrig vunnit en slutspelsserie i Hockeyettan, men någon gång ska vara den första och börjar pusselbitarna falla på plats kan det gå fort. Klubben har jobbat konsekvent och skapat en trygghet. De har en miljö som gör spelare bättre och har över säsongen så här långt spelat ett spel där försvarsspelet imponerat och man orkat hålla ihop laget skickligt över hela banan.

Dessutom finns väl säkert lite känslan av en sista resa med gänget. Hanviken har förvisso tappat spetsaktörer till Hockeyallsvenskan och större klubbar i Hockeyettan i flera säsonger, men den här säsongen är det fler som sticker ut och med tanke på att man inte jobbar med särskilt stora medel är risken stor att man kommer urholkas igen. Både när det gäller högpresterande spelare och skickliga komponenter i den sportsliga organisationen. Det gäller så att säga att smida medan järnet är varmt.

Hanviken fick behålla sin spetskeeper Carl Lidö över deadlinen och i honom har de en pjäs som kan ta laget långt. När han bestämmer sig för att det ska vara igenspikat då är det igenspikat och med det försvarsspel laget visat upp kan allt hända. Kvalserien är förstås ett långskott, men det skulle inte vara orimligt om stockholmarna tar sig dit.

LÄS MER: Detta visste du inte om spelarna i Hanviken

Carl Lidö. FOTO: ERIK KRUSE

Superguide – slutspelet i Hockeyettan våren 2024 * Så här går det till * Då avgöras slutspelsvalen * Alla matchdatumen