Hudik Hockey höll undan

Hudik Hockey vann första Hockeyettan-finalen hemma mot Visby/Roma med 4–3 (4–1, 0–1, 0–1), som synes grundlades segern under den första perioden. Gästerna kom tillbaka starkt men jagade förgäves en kvittering.

Vissa skulle nog påstå att Hudiks seger var turlig, och visst kan man hålla med. Men den var också rättvis om man slår ut spelet på matchens alla 60 minuter, 60 minuter där hemmalaget (nästan) totalt dominerade de första 36 minuterna.

Men stordelen av de 1421 åskådarna i Holmen Center drog nog en suck av lättnad när slutsignalen gick.

Om vi tar det från början så fick Hudik en drömstart. Med fart i såväl skridskoåkningen som i passningsspelet körde man ifrån sina motståndare. Loa Milfors gjorde 1–0 efter 2.15 på pass från Linus Lindblom, och knappa minuten senare kunde Rasmus Kahilainen peta in 2–0 i en tom kasse.

Upprinnelsen till det målet var att Kahilainen satte fart och jagade en lång puck, vilket tvingade Visbys målvakt Scott Hector att lämna sitt mål för att rensa bort pucken. Det gjorde han inte bättre än att han sköt pucken till Axel Levander som skickade i väg den mot det tomma Visby-målet. Levanders puck träffade stolpen och ut till Kahilainen som satte 2–0.

Visby tog sedan chansen att komma in i matchen sedan huvuddomare Filip Bohm svarat för en rejäl bom då han blåste för målvaktsblockering trots att Kristers Steinbergs aldrig hade lagt sin plockhandske på pucken. I den efterföljande tekning gick pucken till Olle Andersson som sköt och framför stod Carl Sjöberg och styrde in reduceringen.

Hudik reste sig dock efter domare Bohms bom och Viggo Nordström gjorde 3–1 på passning från Lucas Torstensson, ett mål som påminde väldigt mycket om Milfors 1–0-mål.

Innan perioden var slut blev det också 4–1 när Henrik Olsén styrde in Carl Wassenius skott.

Visby bytte målvakt till den andra perioden, in kom Filip Lindblad och han höll kvar gästerna i matchen genom flera fina räddningar när Hudik dominerade spelet som mest. Trots att inte det femte hemmamålet kom kändes det ändå stabilt.

Men så slarvade Jacob Svensson på offensiv blå, vilket ledde till att Alexander Bjurström kunde åka ifrån hemmaförsvaret och sprätta in 2–4, 16.20 in i andra perioden.

Målet gav Visby extra energi inför den sista perioden, en period där Hudik tappade all fart, man blev stillastående i egen zon och några riktiga anfallsförsök såg man inte till.

Men hemmalaget fick spela fem mot fyra vid två tillfällen. Då var det powerplay-spel som Hudik gjort så bra tidigare som bortblåst. Man hade ingen fart alls i passningsspelet och mer än ett farligt skott från Linus Lindblom (stolpens utsida) åstadkom man inte.

Det blev dock ett mål under det andra pp-spelet, men det gjorde Visby med en man mindre på isen. Elias Degnell strulade till det rejält med ett nytt pucktapp på offensiv blå och Lucas Jidenius snodde åt sig pucken, skrinnade sig fri och satte 3–4 bakom Steinbergs.

Då återstod det 5,17 av den tredje perioden, en lång, lång tid om man ska försvara, och betydligt mindre tid om man jagar en kvittering.

Visby plockade ut Lindblad med 2,15 kvar och nu satsade man allt på en kvittering. Många hemmasupportrar – och kanske även spelare – fick negativa tankar om man tänkte tillbaka på första finalmatchen mot Troja/Ljungby förra året. Då ledde också Hudik med tre mål, Troja gick i kapp och förbi innan Arvid Sundin kvitterade och tog matchen till förlängning.

Där avgjorde Troja och tog ledningen i matchserien, en seger som i slutändan blev avgörande.

Den här fredagskvällen lyckades dock Hudik hålla undan och nu är man det lag som sitter i förarsätet på den här finalserien.

Men det krävs en rejäl uppryckning från hemmaspelarna om man ska behålla den suveräna segersviten man har på hemmaplan. Fredagens match var det 26:e raka segern – alla under ordinarie tid – men om man spelar lika avvaktande som man gjorde i tredje perioden kommer sviten att spricka på lördag eftermiddag då match två i finalserien spelas.

Skribent: Christer Stridh
Foto: Lars Sundin

Se highlights från matchen här.