Igår passerade Lukas Larsson milstolpen 400 matcher i Bois, klubben i hans hjärta. Och att det är en spelare med stort hjärta kan alla som möter Lukas intyga. Det gäller i alltifrån hans insatser på isen, som vid sidan av. Lukas ställer alltid upp lojalt och gör allt han kan utan att tveka.
Du har en väldigt lång karriär, men hur började den?
– Jadu, jag började när jag var 5 år tror jag med hockeyskolan, jag var med de som var ett år äldre. Brorsan hade redan börjat så jag smög med mig lite med de som var ett år äldre.
Var det roligt från start?
– Ja det har alltid varit nummer ett, jag höll på med fotboll och innebandy med när jag var liten, men hockeyn var alltid prio ett för mig.
Spelade du med samma ålder eller med äldre?
– Mest samma ålder.
Vad var det som var att hockeyn var så rolig?
– Det mesta var roligt och vi hade bra gemenskap alla år, vi har alltid haft ett bra lag. Cuperna kommer man ihåg mest, när man varit iväg tillsammans och spelat mycket matcher.
Finns det några i samma ålder som fortfarande håller på?
– Sebastian Collberg sticker ut, men även Viktor Andrén som tog SM-guld och storspelade i SM-finalen var med i samma lag. Han spelar ju allsvenskan med Almtuna nu.
Var du duktig redan som ung?
– Det har jag väl alltid varit egentligen. Jag var nog bäst som yngst, sedan gick det tyngre några år, men sedan gick det bättre i junioråldern igen.
Du är väldigt lång, hade det att göra med att du behövs växa ikapp kroppen lite med motorik och så?
– Ja det kan ha spelat in givetvis.
Men det var aldrig så att det blev tråkigt?
– Nej det har alltid varit riktigt roligt.
Har du alltid spelat center?
– Hela ungdomstiden och juniortiden var jag center, som senior var jag ytter ett tag.
Vad var bästa minnet från ungdoms- och juniortiden?
– Det var nog finalen i GP-pucken, det kommer man aldrig glömma.
Hade du någon tränare som ung som du vill lyfta fram?
– Vi hade Jörgen Collberg hela ungdomstiden, en riktigt bra tränare med mycket stoj och stim vid sidan av isen och seriöst på. Ha var riktigt bra.
Du var väldigt ung när du kom upp i a-laget, eller hur?
– Ja jag gjorde två matcher mitt första J20-år och sedan blev det a-lagskontrakt sista junioråret.
Du går nu in på ditt elfte år i a-laget, och har börjat riktigt bra. Är det ditt bästa år skulle du säga?
– Det kan det nog bli, och det hoppas jag om det håller i som nu. Man strävar alltid efter att bli bättre, man tränar ju ändå ett antal timmar varje säsong för att bli bättre så förhoppningsvis så visar det sig väl.
Du har också fått en större roll i år, nu som förstecenter, en roll du inte haft förut. Hur tycker du att det gått?
– Det har rullat på bra, men så spelar jag också med två riktigt bra spelare som har bra form, så det är bara att haka på och ge dom så mycket ytor som möjligt och ge dom möjlighet att utnyttja sina skills.
När jag intervjuade Jesper Lindén igår så sa han att du ofta ses som en grovjobbare, men han menade att du sitter på en hel del skills också. Hur ser du på dig själv som spelare?
– Jag vet inte, men jag kan anpassa mig efter vad jag ska göra, jag tar en roll och försöker göra den fullt ut. Krävs det en krigare försöker jag göra det till 100% och ibland kan jag vara en lirare med om det behövs.
Är du en tränares dröm?
– Jag vet inte, men det är dom som tar ut laget och bestämmer i vilka situationer man ska spela och kan man göra det dom frågar efter får man försöka göra det.
Du spelar i alla spelformer, boxplay, powerplay och givetvis 5 mot 5. Vad är roligast?
– Det är också svårt, jag tycker det är roligt att spela alla spelformer, man vill spela så mycket som möjligt och göra det bästa av det. Det är minst lika viktigt att döda ett boxplay som att göra mål i powerplay.
När Oxarna gjorde en karikatyr till dig för att fira dina 400 matcher i klubben gjorde de en bild av dig som en tuffing, är det en nidbild eller kan du känna igen dig i det?
– Jag kan absolut se mig som en buse, jag spelar på känslor och ibland blir det på fel sida, så det är inget konstigt med det.
En sak jag tänkt på är att du ändå lugnat ner dig på isen, tidigare så kunde man se riktiga utbrott när du varit inne på ett baklängesmål till exempel. Har du lugnat ner dig?
– Det kommer med åldern, det har man fått skäll för i 25 år och det är klart man lugnar ner sig och det kommer med åldern att man inte behöver visa det lika tydligt, utan man kan hålla det inom sig.
Spelar du bäst när du är lite förbannad?
– Det tror jag absolut! Det krävs lite adrenalinpåslag för att spela på topp och jag spelar alltid lite bättre när jag är småförbannad, det tror jag.
Har du någon svaghet som spelare?
– Lite fart skulle jag vilja ha, snabba fötter och vändningar är något jag försöker förbättra.
Vad ser du som din största styrka?
– Det är spelsinnet framför allt, att läsa spelet.
En sak du verkligen har utvecklat under dina seniorår är styrkan, du har alltid varit lång men nu har du också byggt upp en stark kropp till det. Är det något du jobbat extra med?
– Det har man jobbat med varje sommar och under säsong i minst tio år, det känns som att när man är längre tar det längre tid att bygga upp, så det har jag fått jobba rätt så rejält med.
Är du ”ifatt” nu?
– Det kommer jag nog aldrig, men det är klart stor skillnad mot när jag kom upp, det har det hänt en hel del.
Om du ska lyfta fram tre minnen från din a-lagstid, vad blir det då?
– De största minnena är slutspelsmatcher, som när vi vann uppe i Boden och tog oss till kvalserien för första gången, det var riktigt stort. Sedan har vi haft många tuffa playoffbataljer, både mot Västerås då vi vann hemma och förlorade borta snöpligt och samma borta mot Troja när vi hade dom på gaffeln i andra mötet men förlorade, det kanske inte är så positiva minnen men ändå det som sitter hårdast kvar.
Du är också kapten sedan några år, hur ser du på den rollen?
– Att det är ärofyllt, men jag tror det viktigaste är att inte tänka på det så mycket alls. Man har blivit utvald för den personen man är, så det gäller fortsätta vara sig själv och inte ändra på sig alltför mycket.
Du har aldrig lämnat Mariestad, hade du fått ett anbud hade du kunnat tänka dig att prova vingarna någon annanstans då?
– Nej det har jag svårt att se faktiskt…
Du är Boisare?
– Ja så är det ju. Jag har spenderat hela mitt liv här och har allt jag behöver runtomkring.
Vad betyder Bois för dig?
– Otroligt mycket, man är uppväxt med Bois, det har varit hela ens liv. Hade man tråkigt som liten åkte man till ishallen, på loven var man i ishallen hela tiden, så Bois beyder otroligt mycket.
Du är inte bara en lagspelare på isen, du är det också vid sidan av. Du hjälper till med det mesta vid sidan av isen med. Var har du fått det ifrån?
– Det har blivit naturligt eftersom man fått så mycket så vill man betala tillbaka. Sedan har mina föräldrar alltid varit med och hjälpt till med och då blir man uppfostrad så med, att man ställer upp när det behövs.
Till sist: Hur ser du på din framtid, hur länge tänker du spela?
– Svårt att säga, jag har inget bra svar på det. Visst är det tufft i ettan, man jobbar 40 timmar i veckan och sedan tränar man sex gånger på våren och sommaren och fyra gånger och två matcher på höst och vinter, det tär på en. Så det blir inte många vilotimmar på året, men än så länge funkar det bra. Vi får se.
Av Krister Holm
Foto Anna Engströ,
Boden
Clemensnäs
Hudiksvall
Kalix
Kiruna IF
Piteå
Sundsvall
Örnsköldsvik
Brödernas/Väsby
Enköping
Hanviken
Huddinge
Nyköping
Sollentuna
Surahammar
Vallentuna
Visby Roma
Wings
Alvesta SK
Hammers
IK Pantern
Karlskrona HK
Mörrum
Troja/Ljungby
Tyringe
Västerviks IK
Borlänge
Borås
Dalen
Falu IF
Forshaga
Grästorp
Lindlöven
Mariestad
Mjölby HC
Tranås
